"Detta är en primitiv dikt. Ser man inte, när man läser dessa tautologiska strofer, det religöst gripna naturbarnet, negern eller indianen, dansande i exatisk lycka och oupphörligt upprepande samma heliga uttryck, som omedvetet erbjuder sig att ge avlopp åt den häftigt upprörda känslan?"

Vem har skrivit detta om vad? Jo, det är den kände psalmförfattaren och hymnologen (psalmforskaren) Emil Liedgren, som i Vår lösen 1916 karakteriserar Carl Olof Rosenius sång "Guds barn jag är!" (nr 776 i psalmboken, EFS tillägget):

Guds barn jag är! Ack, saliga ro och glädje.
Guds barn jag är! För vem skall jag säga min glädje?
För Gud vill jag säga min glädje.
Guds barn jag är! Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!

Denna sång skrev Rosenius 1848, när han var 32 år gammal. D.v.s. han skrev inte just den vers som Liedgren citerade. Finländaren Lars Stenbäck skrev den versen, men sedan diktade Rosenius till fyra verser, som innehåller liknande upprepningar. Vi skall se att det inte var ovanligt att Rosenius byggde på andra sångförfattares alster.

"Var har du varit, Calle, nu?"

Rosenius hade lätt för att skriva på vers. När han var något över 20, skrev han så här om sig själv och sitt förhållande till Gud:

Och om jag går en afton ut ibland fåfängans hopar
och vänder om vid dagens slut, det outsägligt ropar:
"Var har du varit, Calle, nu? Vart går du väl, o, var är du?"
Så lyder varningsstämman.

Carl Olof kallades i allmänhet Calle!

Ett par år senare skrev Rosenius följande till sin fästmö Agatha, när de tillfälligt skildes åt:

Med hjärtat blödande, med känslan varm,
med sorg jag sliter mig från din arm,
jag sliter mig från det hulda hjärta
som delar med mig glädje, smärta...

Inte särskilt produktiv

Man kan inte säga att Rosenius var en särskilt produktiv sångförfattare. I den andliga månadstidningen Pietisten, som Rosenius redigerade 1842-1867, fanns det ca 70 sånger och dikter. Ca 25 av dessa hade Rosenius själv skrivit eller översatt/bearbetat. Han satte i allmänhet inte ut författarnamnen - i varje fall inte sitt eget. I Oscar Ahnfelts Andeliga sånger trycktes en del för första gången. Ibland svävar man i okunnighet om vem som är författaren, Rosenius eller någon annan. Bernhard Wadström, en av EFS båda första sekreterare, har i sin sångsamling Andeliga sånger (1859) satt ut författarnamn, och det är en god vägledning. Wadström och Rosenius var mycket goda vänner.

Poetisk naturbegåvning

En kännare har sagt att Rosenius hade en poetisk naturbegåvning. Han är i sina bästa ögonblick en natursångare av Guds nåde. Men ibland är han vårdslös och kan ge prov på bristande litterärt samvete. Men alltid finns det i Rosenius sånger en överfull känsla, en rent personlig inspiration.

En annan har sagt att Rosenius verser inte alltid flyter så lätt, men de innehåller en intensivt evangelisk förkunnelse, och många av hans sånger har blivit verkligt uppskattade och mycket sjungna.
Detta är några omdömen om Rosenius som poet.

Centralt innehåll

Innehållsmässigt är Rosenius sånger mycket centrala. Han vill i sina sånger få fram samma förkunnelse som i prosan, i det övriga han skrev i Pietisten: Jesu försoning, syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, beroendet av Gud, Frälsarens omsorg, de djupa suckarna, glädjen i Herren, Jesu blod. Det är ingen tvekan om att de många herrnhutiska sånger som Rosenius läste och sjöng har påverkat honom.

Vem skrev vad?

Några exempel på sånger, tryckta i Pietisten utan författarnamn och där Rosenius lånat verser och/eller översätter är:

* Var jag går i skogar berg och dalar (Ps 251). V. 1 och 2 är original av Rosenius, medan v. 3-5 är skrivna av en herrnhutisk författare och bearbetade av Rosenius. I psalmboken har v. 4 uteslutits och v.5 starkt bearbetats.

* Våga dig, dristelig (Sionstoner 282, år 1854). Rosenius har skrivit v. 1, 3-6, medan den danske kyrkoherden A. Agerbeck har författat v. 2 och 7. Ursprungligen hade sången 10 verser.

* En vän framför andra (Sionstoner 62, år 1854). B Wadström har antecknat: "Okänd, till en del av Rosenius." Så kunde det gå till före upphovsrättslagen och copyrightbestämelserna.

De mest sjungna sångerna

I den svenska psalmboken finns Rosenius namn under tre psalmer, i EFS-tillägget under fem. I Sionstoner fanns Rosenius namn under elva sånger. I Bibeltrognas vänners nya sångbok Lova Herren är motsvarande siffra 24.!

De tre mest sjungna Rosenius-sångerna är väl:

* Med Gud och hans vänskap (Ps 59, 712). Denna sången svarar Rosenius själv för. Sången trycktes första gången 1851, och året innan hade Rosenius angripits från flera håll. I v. 2 talas det om "stormiga tider".

* Var jag går i skogar berg och dalar(Ps 251). Sången påminner säkert om det norrlänska landskapet. Herde- och vänmotiven är framträdande. Den herrnhutiska påverkan är påtaglig.

* Ängsliga hjärta, upp ur din dvala (Ps 572). Sången är en god sammanfattning av Rosenius viktiga tes: på en gång syndare och rättfärdig. Och det är mycket lutherskt.

Sångförfattaren Carl Olof Rosenius har blivit till oanad välsignelse. Innehållet i hans sånger är det bibliska budskapet, och också poetiskt står sig flertalet av sångerna gott.

Skrivet av Allan Hofgren (2.)

Tillbaka till början!