En härlig, stjärnklar vinterafton var Rosenius med sin fru Agatha på hemväg från Manilla på Djurgården, där de gästat hos löjtnant Klingspor och hans fru. När släden hunnit fram till Djurgårdsbron, sågs ett fruntimmer stå där. Vid deras annalkande steg hon fort upp på broräcket och kastade sig handlöst ner i vattnet där under. Rosenius och körsvennen sprungo hastigt ur släden, kastade tömmarna åt Agatha, samt skyndade ner till stranden. Denne var invid kanterna belagt med ett tunt istäcke, som brast vid försöket att gå på därpå. I midten af strömfåran sågo de nu kvinnan, som hölls uppe af sina kläder. Lyckligtvis låg invid första brohvalvet en just för räddningsförsök afsedd båtshake; och med tillhjälp af denna lyckades de att efter flera försök få kvinnan i land.

Hon var då sanslös, hvarför hon lades i släden, och man förde henne till Rosenii hem. Rosenius och Agatha gingo bredvid. Vid införandet i det varma hemmet återfick fru S -n sansen; och sedan hon fått på sif torra kläder, berättade hon för Rosenius sin sorliga historia. -Hon var hustru till en hoftjänsteman hos konung Oskar I och hade i början af sitt äktenskap varit mycket lycklig. Efter någon tid hade dock mannen börjat dricka, blifvit trätgirig och våldsqm, så att han t.o.m. slog sin hustru. I fyra år hade hon uthärdat. Men på den dagen, efter ett mer än vanligt svårt uppträde, hade hon gripits af vild förtfiflanoch gått ut i afsikt att förkorta sitt lif.- Sedan Rosenius talat och bedit med henne begav hon sig hem. - Från den dagen blef hon en flitig ordets hörerska ocg görerska, som efter någon tid fick full frid och förvissning. Hon omtalade själf sin underbara räddning, och efter denna var det hon af vännerna fått sitt i kärlek gifna binamn "fru Sjöbotten".

Tillbaka till början!