Pietisten var en tidskrift som metodistpastorn George Scott var initiativtagare till. Det var en kristen månadstidning som började ges ut i januari 1842.

George Scott var huvudredaktör för tidskriften och C. O Rosenius var hans medarbetare. När Scott reste från Sverige blev Rosenius tidskriftens redaktör och utgivare.

Den första egenhändigt gjorda artikeln skrev Rosenius i Pietisten nr 4 under rubriken "Plöjer på nytt och sår icke bland törne".

Pietisten var en tidning som spred sig i landet. Under en period hade den mer läsare än vad Aftonbladet hade. Första årgången gick väl inte ut i så många exemplar (600 ex), men sedan ökade upplagan år till år. Efter tre år så var upplagan uppe i 1500 exemplar. Under flera år så fanns det över 10 000 (1853-1865) prenumeranter på tidskriften.

På första bladet på tidskriften sattes det ut en förklaring på var ordet pitetist stod för. Ordet pietist hade missbrukats ganska flitigt och det var många som reagerade då de hörde ordet. Så här stod det på titelbladet: "Pietist kommer från det latinska ordet pietas, som betyder gudaktighet".

Det var många människor som tackade och uppmuntrade Rosenius för vad Pietisten fått betyda för dom. Men det var långt ifrån alla som tyckte om tidningen. Vissa angrep Rosenius och hans tidskrift. Den ortodoxe kyrkoherden J.Ternström anklagade honom för att ha en alltför ensidig evangelisk förkunnelse. "Endast evangelium, ingen lag", skriver han i sin tidning Nordisk kyrkotidning.

Rosenius ville inte svara på detta i Pietisten. Men efter påtryckningar från hans vänner valde han att införa ett litet motargument i Ternströms egen tidning. Rosenius lyckades skriva på ett sådant sätt att Ternströms uttalande helt miste sin verkan. Pietisten blev bara mer känd, men Ternströms tidning fick läggas ner 1949 p ga för lite prenumeranter.

Tidskriften innehöll enligt programmet: En levnadsbeskrivning, berättelser och brev, viktiga yttranden, läsning för barn, sånger mm. I början var det så att detta var innehållet men ju längre tiden gick desto mer plats upptog de ledande artiklarna. Flera av artiklarna i Pietisten har getts ut i bokform. Här kan bl.a. nämnas: "Herrens bön", "Utläggning av tio Guds bud" och "Den förlorade sonen".

Det sägs att Rosenius la ner mycket arbete på sina artiklar i Pietisten. Han bad mycket innan han skulle skriva något och sen gjorde han det med en mycket stor noggrannhet. Då han sen skrivit artikeln lät han någon läsa den och ge sin kommentar, innan han sedan tryckte den. Bernhard Wadström beskriver hans förberedlese så här: "Sedan Rosenius valt den text han ämnat behandla och någon tid begrundat den samma, höll han gemenligen först på "salen" (salen låg på Johannes östra kyrkogata, 2 tr. och var där som R. hade samlingar varje onsdag, lördag samt söndag mellan åren 1850-1858.) ett muntligt föredrag däröver, under vilket hans blick på textens innehåll allt mera vidgades. Med ännu livligt intryck av det talade ordet gick han därpå till det sammas upptecknade och utvidgande för att tidningen skulle offentliggöras."
Då det sedan skulle dikteras av Bernhard så fick han göra de anmärkningar som han ville, göra något tillägg eller utesluta något. Han lyssnade alltid väldigt noga och om han upplevde det rätt så gjorde även han de ändringar som hade föreslagits. Bernhard skriver: "Oftast fick jag själv snart inse, att mina anmärkningar var överflödiga. Men när det emellanåt hände, att jag påpekade någon sanning som Rosenius för ögonblicket förbisett, eller föreslog ett uttryck, som var mindre utsatt för missförstånd och misstydning än det först tillämpade, då blixtrade hansögon av belåtenhet. Med ett hjärtligt: "tack broder!" eller: "det har du rätt i", klappade han mig på axeln och dikterade den sats som han nu fann behövlig."

I den sista "granskningsnämnd" som skulle se över den text som Rosenius skulle trycka ingick vanligtvis: A. Rosenius, L. Dalhstrand, M.Carlsson, E. Rudenschöld, C.Torén och Bernhard Wadström. Senare ingick även Amy Moberg. När dessa hade hört Rosenius läsa upp den text som han senare skulle trycka fick alla lämna sina åsikter och tankar om den. Rosenius lyssnade alltid vänligt till de framställningar som gjordes. Han var alltid uppriktigt tacksam över den hjälp han fick. Efter detta så bad han ytterligare innan han lämnade ifrån sig sin uppsats för tryckning. Så mycket jobb la Rosenius ner för varje nummer av Pietisten.

Nästa alla uppsatser som Rosenius skrev hade sin "egen historia". Det kunde vara någon i församlingen som hade ett behov eller att det inträffat någon händelse.

Som jag skrev innan så utgick Pietisten under åren 1853-1865 i omkring 10 000 exemplar. På grund av den postförordning som var på den tiden måste alla exemplar förses med "korsbandsremsor". På dessa skulle det sen skrivas namn och adress. Man kan ju tänka sig vilket jobb att sitta och skriva dessa för hand. Ibland så hjälpte även Rosneius till med detta. Om man kan än en gång undra hur han lyckades få in det i sitt pressade schema.

Pietisten kom, som jag skrev innan, ut månadsvis. Men efter att Rosenius utläggning av Romarbrevet var färdig år 1866 så var Rosenius ganska medtagen (av sjukdom) att han bestämde att ge ut den kvartalsvis. Efter Rosenius död tog P Waldenström över tidskriften som från 1909 blev en tidskrift för Svenska Missionsförbundets inre mission. 1919 slogs den ihop med tidningen "Missionsförbundet".

Tillbaka till början!