C.O. Rosenius´ hus stod alltid öppet för människor, som i andliga ämnen behövde råd och ledning i själens angelägenheter. Hans "brev i andliga ämnen", vittna om att han även blev skriftligen rådfrågad. Hans predikan, som jag varje söndag de sista åren av hans liv var i tillfälle att höra, började alltid med psalmversen: "0, Fader vår, barmhärtig, god, Som oss till dig vill kalla". Rosenius läste den med djup andakt i rösten. Grundtonen i hans predikan var kännetecknad av herdens ömhet för fåren, varför den 23 psalmen, Joh. 103 17 kap. utgjorde texter, som han alltid föredrog vid större högtidligheten och vid missionärsavskiljningar för hedningarna. Efter gudstjänsten slut trängdes man omkring honom utanför kyrkan för att få tacka honom och trycka hans hand. Han stod stilla och log mot alla, som närmade sig honom för att tacka. Ofta besökte jag honom i hemmet, där jag mottogs med samma vänliga ansikte. Allt vad man hade på hjärtat fick man tala ut inför honom och han hörde stilla på, och sedan fick man råd och hjälp, så att man skildes från honom med lättat hjärta.