Bernhard Wadström var en av de personer som kanske kände Rosenius bäst. I sin bok "Ur minnet och dagboken del.1" berättar han hur detta mötet var. Han skriver bl.a. om följande intryck:

"Efter de vanliga hälsningarna bad Rosenius oss stiga in i ett inre rum, där mina ögon strax fästes på ett ovanligt skönt kristushuvud. Såsom ett för Rosenius betäcknande drag av hans kärlek och vördnad för sin korsfäste Herre, må här nämnas att denna bild i regel var skyld av ett silkestäcke, på det man icke genom vanans makt skulle förlora av det sköna heliga anletet. När Rosenius ville giva sig själv eller någon vän ett stilla heligt intryck, drog han undan silkesgardinen, och stod en stund i tyst åskådande där framför.