Glimtar från Rosenius liv

Rosenius om förtalets synd (15.)


Den som bryter andras lås och borttager penningar och sedan straffas med fängelse, eller den som utgjuter människoblod och sedan avrättas, den håller man för en grov brottsling. Men den som blott talar, blott rör sin tunga i ett förtroligt samtal, om han ock därunder från sin nästa bortsjäl, vad som var honom mycket dyrbarare än penningar, ja, ofta dyrbarare än livet, nämligen hans goda namn och rykte, icke räknas han i denna världen för någon stor brottsling, icke straffas han vid pålen eller avrättsplatsen. "Det var ju blott några ord" säger man, "ett lätt väder som övergick i tungan." Så heter det i världen. Men märk, hur annorlunda Guds ord talar. Där heter det: "Var icke en örontasslare och förtala icke med din tunga; ty det är skändligt att vara en tjuv; men det är ännu mycket värre att vara en belackare." Och åter: "En tjuv är icke så ond som den som talar lögn. På de sista kommer de båda i fördärvet."

Texten är som ni kan se gammal. Jag har ändå valt att låta den vara kvar i sitt gamla ursprung. Det gäller även bibelorden sist.